En blogg om livets smörgåsbord

Om allt från Raggmunkar till de innersta tankarna i Betonghjärtat

måndag 30 april 2012

Kungen

Hans Majestät Konungen har födelsedag!
Grattis säger vi och flaggar för fullt:)

Var för första gången på typ tio år på Valborsmässofirande. Lite panikigt men mestadels trevligt. Människorna var utspridda så det kändes inte som om det var många. Jag har dock märkt att jag kan slappna av mer med folk jag INTE känner. Kollapsar jag så behöver det inte bli omskriven eller skvallras om.

Trötter nu.

Puss och hej

söndag 29 april 2012

Söndag

Idag har jag, som sig bör, vilat.
På eftermiddagen åkte vi till svärfar som fyller 89 år idag. Grattis!
Han var vid skaplig vigör idag och han var uppe och fikade med oss.
Efter kalaset var vi med på JRs ridträning!Hur kul som helst att se!Han har två gånger kvar på denna termin, varav den sista är en "hopptävling". Antar att det kommer att bli kul att se på.
Annars, ja inte gjort mycket alls. Slappat på altanen i solen. Hoppas nu bara på att det blir sol och fint som utlovat. Jag känner av mina ögon och ska börja med ögondroppar imorrn.
Over and out.

Puss och hej

lördag 28 april 2012

Hur tänkte de där?

Prinsessan Estelle skall snart döpas.Enligt en kvällstidning ville Orust ge en liten staty i form av en fyr till den lilla Prinsessan.So far so good...tills en invånare lade in en protest."Prinsessan har ingen anknytning till Orust"
Rätta mig om jag har fel men är inte Prinsessan Estelle,arvprinsessa i Konungarriket Sverige?!
Ligger Orust i Sverige?Mig veterligen.
Den republikanen kan ta sin lilla röv och krypa ner i det hål han kom ifrån.

Puss och hej

fredag 27 april 2012

Fullt ös

Ja, det kan man verkligen säga efter att ha tittat ut nyss. Himlens alla portar var öppna och det verkade nästan som om regnet vräkte ner i raseri. Vad kan regnguden vara arg på tro?
Idag har varit en dag för reflektion. Hur, varför och vad.
Kan säga att jag inte blev klokare än igår. Idag har jag visserligen fokuserat på det positiva med proverna igår. Jag hade ju faktiskt bra prover också, inte bara katastrofläge som jag annars har lätt att fastna på.
Det jag kan säga är att jag inte har nåt tidsbegrepp kvar efter dessa mediciner. Jag glömmer tid och rum, sover när jag är trött och går på mina möten och besök i ren robotliknande takt, utan att vara speciellt närvarande. Oftast när det är "viktigt"(det är ju allt egentligen) så har jag mamma med. Mina eyes and ears. Hon kommer ihåg det jag inte ens vet att vi sagt.
Häromdagen mötte jag grannen som pratade om vädret. Jag svarade att ja, jag har då bara varit inne hela dagen. Hm....förutom de 5 timmar(!) jag var in till Västerås......som jag lyckades glömma bort.
Tror jag skall införa post-it lappar på näsan.
Undrar om det funkar?!

Puss och hej

torsdag 26 april 2012

Jahaja

Nu är jag här igen. Fan, ibland känns det som om bloggen är ett ont. Då bloggar jag inte o0ch ibland tror jag att jag har bloggat men inser att så var det ju inte.
Idag har jag varit till doktorn. Mötet var inte så kul. Min lever lever snart inte längre och då lever man ju inte alls. Nej då, men jag ligger fruktansvärt risigt till, jag blev oerhört nedstämd.
Till och med så nedstämd att jag var tvungen att shoppa lite "bra att ha" presenter. Börjar bli rätt mycket sånt nu eftersom jag älskar att ge. Men, det var en pryl åt mig med så det gjorde mig lite nöjd iallafall.

Jag har på den senaste tiden drömt konstiga drömmar. Drömmar som tar upp mycket av min vakna tid i att fundera ut vad de betyder. Betyder det sånt jag kommer fram till så är det på både gott och ont.
Inatt var det till exempel en gravsten som det stod namn på. Synd nog skrev jag inte ned namnet innan jag förträngt det. Skit. Många gånger kan det ha betydelse för vad det kan betyda. Ibland vill jag ju inte veta men det skulle vara intressant om det har nåt med mina tankar att göra. Jag kommer ju iallafall ihåg större delen och detaljer ur varje dröm.

Saknar vissa otroligt mycket. Vissa som saknaden kommer att hålla i sig för de som inte finns med oss längre och saknaden för andra och annat som är för långt borta från mitt hjärta i nuläget.
Just nu har jag svårt att hantera saknad.
Jag blir arg och frustrerad. Varför?Hur?Vad vill Gud? Även fast jag inte kan påverka mycket av det så blir jag ledsen. Vart skall jag finna tröst? Vem kan hjälpa mig ur min hopplöshet?
Tror att svaret är mig själv fast jag inte orkar fejsa det. Blir en struts.
Ganska bra faktiskt. Jag gillar ju sand.

Puss och hej

lördag 14 april 2012

Lyrisk

Ja,ni läste rätt!:)
Dags att samla nya krafter till nästa event!Kalas imorrn.

Puss och hej

torsdag 12 april 2012

Faboulus Friday

Hoppas på en lika bra fredag som torsdagen var förra veckan!

Puss och hej

måndag 9 april 2012

Snart smäller det

Denna vecka kommer att vara fullproppad med känslor.Jag är just nu i ett land där mina känslor är utanpå."Vårt" paradis som snart kommer att säljas:(
Denna gång hade jag enbart en kall stor klump i magen på vägen hit och det enda jag vill är ingenting förutom att vara.Tittar ut och känner att allt detta vackra kommer att gå oss ur händerna inom en snar framtid.Otroligt tragiskt även om vi hade det på känn.Tack älskade Sjöbacken för att vi fått njuta dessa år!
Vet att jag kommer att gråta föoder när vi lnar detta i veckan,fullastade.

Fredan kommer glädjestunden.Då är det mamma dotterdag och jag ochaa ska rocka järnet!
Med förhoppning av ett bra veckoslut.

Puss och hej

onsdag 4 april 2012

Linus Thörnblad

Han hade vunnit två internationella medaljer som 22-åring och var en av Sveriges största friidrottsstjärnor.
Nu lägger höjdhopparen Linus Thörnblad av.
Depressionen han drabbades av 2010 stoppar 27-åringen.
– Det finns de som inte förstår mitt beslut och jag förstår att de tänker så. Men det är inte värt det, jag vill komma tillbaka som människa nu, säger han till SportExpressen.se.
Moskva 2006.
En ung skåning vid namn Linus Thörnblad glider över den personliga rekordhöjden 2.33 vid inomhus-VM och fixar ett svenskt brons.
21-åringen lyftes fram som Sveriges kommande storstjärna och framtiden såg ljus ut.
Linus Thörnblad skulle bli bäst i världen.
Sex år senare meddelar nu Lundapågen att karriären är över - vid 27 års ålder.
– Det känns ganska naturligt med tanke på allting som har hänt. Jag är sugen på att komma tillbaka som människa och komma tillbaka till ett normalt liv. Det här är något som har växt fram under en lång tid även om det var ett svårt beslut, säger Linus Thörnblad när SportExpressen.se når honom på onsdagseftermiddagen.

Drabbades av depression

2010 förändrades allt för Thörnblad.
Höjdhoppsstjärnan hamnade i en djup mental svacka och drabbades av utbrändhet.
Depressionen slog hårt och gjorde så att han varken kunde träna eller umgås med vänner.
Kraven och pressen blev för mycket.
– De bästa åren i mitt liv har varit i samband med idrotten, men ibland händer det oväntade saker som man inte kan styra. Första året kunde jag inte träna någonting, det sista halvåret har jag börjat motionera lite och träna för att hålla mig i form, säger han.
– Det som har hänt har egentligen inget med själva idrottandet att göra, det har med personen som man är att göra. Jag gör det här med 120 procent och kanske ska man ligga på 95 procent. Jag har tänkt på träning, kost och teknik 24 timmar om dygnet.
Var det uteslutet att fortsätta?
– Jag hade kunnat åka runt och hoppa 2.25 och inte tränat så mycket, men det som krävs för att ta steget upp till 2.35 är enormt. Jag skulle inte klara av det mentalt. Jag skulle gärna ha gjort det här i många år, men det kan kosta mig alldeles för mycket. Det är inte värt det, det finns inget som är värt att hamna där jag har varit. Jag har varit där två gånger och efter den andra gången bestämde jag mig för att det fick räcka.
Hur har omgivningen reagerat på ditt beslut?
De flesta har haft det här på känn, de vet vilket liv jag har haft de senaste 20 månaderna. Nu har jag vaknat till liv och kunnat hänga med för att göra grejer. Så de tycker att det är härligt, säger Thörnblad.
– Sedan finns det de som inte förstår mitt beslut och jag förstår att de tänker så. Jag själv hade inte förstått det för två år sedan. Vissa tror att det räcker med att man åker till Thailand i två veckor och sedan ska allt vara bra, men det är inte utbrändhet.

"Ta inte saker för givet!"

Efter bronsen i Moskva tog Linus Thörnblad ytterligare en inomhusmedalj.
Han lyckades dessutom hoppa imponerande 2.38.
Men det största minnet från karriären kommer från Göteborg.
– EM på hemmaplan 2006 är den mäktigaste upplevelsen. Tänk 40 000 personer som klappar i takt, det var grymt. Bara att få uppleva ett mästerskap på hemmaplan, säger han.
Ångrar du något från karriären?
– Nej, det gör jag inte. Men det bästa rådet jag har att ge till andra aktiva är att uppskatta allt och inte ta saker för givet. Som elitidrottare får man allt serverat under karriären och jag tog själv saker för givet. Det ska man inte göra.
Vad händer nu?
– Jag försöker göra allt för att komma tillbaka och undviker att stressa och pressa mig själv. Jag vill komma tillbaka till vardagen och vill inte ta beslut om livet nu. Men i framtiden arbetar jag förhoppningsvis med idrotten, något med träning kanske.
Vad gör du i dag då? Första dagen som före detta friidrottsstjärna.
– Det är en rätt så skön dag. Jag gör en aktivitet varje dag. För sex månader sedan var jag inte utanför lägenheten så jag är på rätt väg. Innan gjorde jag allt för att bli bäst i världen, men jag kämpade kanske för tufft. Nu strävar jag inte längre efter att bli bäst i världen. Och det är en lättnad att gå från att tänka på det 24 timmar om dygnet till att släppa det helt, säger Linus Thörnblad.

tisdag 3 april 2012

Faith

Just nu har jag ingen tro på mig själv. Ledsen.

Varför blogg?

Varför har jag en blogg?
Det kan man ju fråga sig. I mitt fall är det för att jag gillar att skriva och för att få utlopp för vissa saker.
Ni vet alla att jag är sjuk. Jag har psykiska sjukdomar och annat.
Jag skriver inte nåt om arbete, uppföljning eller så.
Jag behåller det för mig själv, för att folk inte ska kunna tolka saker hit och dit.

En sak kan jag säga iallafall.
Jag gör så gott jag kan, när jag kan.
Allt gör jag av en anledning. Orkar jag inte så gör jag inte det. Svårt att förklara men jag bara känner att benen viker sig, jag blir snurrig, gråtig m.m
Häromdagen satt jag och grät på Mc Donalds med min son. Det var inte kul, inte ens lite kul.
Endel gånger går det bra. Jag handlade på MAXI, själv för det mesta, och ibland kan jag inte ens ta mig ur bilen vid MAXI utan att bara vända och åka hem igen. För att jag inte pallar.
Är jag på IKEA så är det inte för att handla (jag ursäktar mig inte) utan för att jag skall träna. Träna på att möta folk och träna på att handskas och acceptera mina sjukdomar.


Jag hoppas och tror att alla i min närhet vet att jag har upp och ner - dagar.
Jag gör mitt bästa, fast jag fegar ur ibland.
Acceptera, fråga, men ta inte förgivet att "du kunde ju igår", den statusen kanske kommer tillbaka veckor efter.
Sist jag var på möte var jag "borta" i 4 dagar. HELT SLUT.
Alla dessa psyksjukdomar fungerar olika.
Fråga hur jag funkar/reagerar så slipper det bli en massa antagande och jag kan mer förklara hur jag har det och hur min verklighet ser ut.
Jag vill att omgivningen skall förstå, om det nu går att sätta sig in i allt knasigt jag har för mig. Var jag inte knasig innan...haha, så kan jag garantera att jag är ett living freak nu (glimten i ögat)

Puss och hej