Nu börjas det

Ångesten.
Kommer som ett brev på posten varje kväll. Just nu är jag även rätt så sur p att inte specialistortopeden ringt trots telefontiden.Jag har ont.jag behöver starkare saker att peta i mig. Dubbla A eller C räcker inte långt. Rena hånet. Varför kan jag inte bli bra. Varför fegar jag ur när det kommer till beslut. Varför KAN jag inte. Jag kan inte ta mig ur detta. Jag är "van" att må skit och vara hög därför blir jag nästan rädd av att ha en bra dag som idag.
Visserligen kostade det mig en lusentapp men kul var det att shoppa och fint blev det.
Jag är NÖJD.
Smaka på det okända ordet. Nöjd.
Och,jag har inte ens prestationsångest. Fucking otroligt. Törs ju knappt nämna det,folk kan ju tro att jag är frisk. Konstiga tanke.
Grejen är den att jag har förstått att om inte jag mår bra så mår heller inte grabbarna bra.Dags att försöka orka ta tag i att ringa några telefonsamtal. Jobbigt men nödvändigt:(

Den stora frågan jag grubblar över just
nu är om jag är på väg upp eller ner prognosen är mycket osäker.

Fråga publiken. Ring en vän eller 50/50?
Pest eller kolera?Vitt eller svart?

Puss hej och godnatt