...måste jag ta upp att jag vill ha kommentarer. Iofs finns det väl knappt nåt att kommentera men inte ens min kära "stalker" är med mig längre, och ändå ökar "tittarsiffrorna".
Jag menar, jag är ju bara in på bloggen när jag skriver och ändå har jag en frekvent höjning.
Kom fram nu era smygosar.
Klaga eller gör nåt men snälla, kommentera!:)
Jag fördriver den vakna tiden på dagarna med att utforma min tatuering. Resten av tiden sover jag och nu är det för att jag är APFÖRKYLD och inte har nån röst.
Min andning låter som en blåsorkester och det är jobbigt med astman, samtidigt som jag har spökena att slåss med, för nu, de senaste dagarna har det varit spöken. Jag lovar!
Jag hör röster igen, barn, som inte är i närheten och jag känner vindar som sveper förbi utan att vi har något öppet.
Har ingen aning om vem eller vad som försöker säga mig nåt men det är inte "speciella" vibbar utan mer nåt annat. Svårt att förklara.
Sist jag hörde röster sa läkaren att jag hallucinerade, men det gör jag inte. Jag hör. Och sist jag kände vindar visade sig älskade Farmor i drömmen och sa att allt var okej. Först efter det har jag kunnat släppa taget om henne lite. Jag vet att hon har det bra.
Jag väntar nu bara på ett annat besked, så att jag även kan vara lugn i själen för den sakens skull.
Kanske låter som hokuspokus, och jag själv är väldigt skeptisk, men mamma säger exakt samma sak så helt ute och cyklar är jag inte.
Jaja, vi får se.
Puss och spökhej
Haha, jag känner igen det där. Man ser att man haft en massa besökare och inte en enda har kommenterat. Jag försöker lämna lite avtryck när jag är inne, inte alltid jag gör det, men oftast.
SvaraRadera