Ibland blir jag förbannat less. Nu ska inte detta bli nån ny klagomur men jag måste bara skriva om detta lilla "dilemma" jag har.
Jag är en sån som helst ger, och jag gör det gärna. Jag älskar att uppskatta och göra andra glada både med komplimanger och med presenter. Men, ibland känns det tröstlöst.
Kan jag få NÅT tillbaka?
Pappa till exempel. När ringde han senast?Ja, nu bara för att jag tar upp det så pratade vi häromdagen. Har han nånsin sagt att han längtat efter mig?
Nä.
Grejen är det att jag frågar honom ibland och får då bara mummel till svar. Varför ska karlar vara så himla tröga?Nu generaliserar jag men oftast är det så. Oj vad farligt det är att säga nåt! Jättefarligt.
Skicka tillbaka dem till Mars är det vi borde!
Mina väninnor är därmed lite bättre på att ge. Min Syster är bäst. Hon ger och ger så det är svårt att hinna ge tillbaka.
Jag tänker fortsätta vara den jag är och ge. Så är det bara.
Puss och hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna några rader,med text...tack:)
Skriv, för bövelen!