Närmare

Nu är det nära. Sanningen kommer ikapp mig. Jag inser att jag är sjuk.
Fan.
Det vill jag ju inte!
Jag vill vakna upp ur denna dvala som Bobby i Dallas och stå i duschen. Inget har hänt mer än att år gått. Min gode vän sa häromdagen att JAG måste bestämma när detta skall ta slut och att jag om sex-sju år kommer att se tillbaka på denna tid och undra VARFÖR jag inte tog tag i det tidigare.
Min sanning är. Jag KAN inte. Jag VILL inte. Missförstå mig inte nu. Klart jag VILL bli frisk, men jag vet inte hur man gör eller hur jag skall ta mig dit.
"Slå näven i bordet". Fuck that. Det funkar inte, jag har provat för längesedan.

Jag befinner mig i ett ingenmansland där jag inte känner några lagar. Allt och inget är tillåtet. Laglöst.Jag är Marion men vem är det egentligen som är Robin Hood?
Hur vill jag ha det, hur vill jag vara, vem vill jag vara med, vart ska jag?
Blir jag NÅNSIN nöjd?
Jag tror inte det. Antingen är det för bra eller för dåligt. Jag är aldrig 100% nöjd. Varför?
Ingen aning.
Bortskämd?
Förmodligen.

Ja, jag vet inte. Hoppas att den som läser detta förstår hur jag menar, jag går inte in på detaljer.
Idag sov jag till 15:30, så....godmorgon.

Puss och hej