Så mycket bättre

Jag har bestämt mig att bli så mycket bättre på att skriva. Har saknat skrivandet och jag tänker bomba denna blogg med inlägg, eller ja, iallafall ett om dagen.....(jag e hopplös)
Igår var det blandade känslor. Dels var jag så fucking drogad att Christer Pettersson hade framstått som helvit och dels var jag så ledsen så att jag höll på att gå sönder, typ falla isär. Fy fan. En fin begravning och allt gick enligt "planerna". Jag bröt samman och GRÄT, minst sagt. D.O var tapper som tog det okej. Han är själv nu med sin farmor men jag har lovat att göra allt jag kan för att stötta honom. Det är jag skyldig J. Jag är säker på att han förväntade sig det av mig.
Ja, han betydde MYCKET för mig. På alla sätt. Vi var nog varandras livlinor ett tag. Jag är glad och ärad över att ha haft en sån fin Vän.
Jag kommer aldrig att glömma hans klingande skratt, det värmde varenda människa i närheten.

De spelade Scorpions "Send me an Angel" under defileringen och det var supervackert.
Dettya är verkligen asajobbigt och trot eller ej så var det MYCKET värre än när vi begravde Farmor, min älskade Farmor. Hon avled av samma cancersort men hon fick 38 år mer på Jorden än vad J fick.
Orättvist.
Vid 88 år är man ju "beredd" på ett annat sätt än en purfrisk 50 åring, som dessutom var OERHÖRT omtyckt av allt och alla.
Jag hedrade honom genom att ha min guldskyttemedalj på mig. Den som jag fått av honom en gång.
Jävla skit, men nu är det över.
Sorgen och saknaden kommer att sitta i, och minnerna består alltid.

Umgicks sedan med min Syster och det var jätteskönt.
TACK för allt.

Kvällen avslutades med ett leende. Tänk vad ett telefonsamtal kan ändra livet:)

Nu hör jag att det är Dirty Dancing på TVn...och det är inte jag som satt igång den filmen.....nya Bluray MÅSTE ju testas.....(prylar.....suck;)
Fast...jag är ju minst lika pryltokig....hehe

Puss och hej